Min dag = jävligt skoj för andra att läsa

Måste bara börja med att säga att jag älskar att vara sjuk. Är genomförkyld och snoret rinner hela tiden, helt svullen hals så har ingen röst, börjar få ont i öronen (hoppas inte öroninflammation) och trötthet/ont i huvudet. Bara älskar det. Särskilt när jag egentligen har träning men inte kan träna nu tack vare detta. Men det var ovanligt trevligt för att bara kolla. Men älskar mitt lag något så otroligt. Plus att jag fick en pratstund med min tränare som jag kände att jag verkligen ville och behövde. Kul att han frågade om jag hade släppt matchen än. ”Klart jag har” Satt ju fan och storböla efter den matchen så är något gladare nu. Sen fråga jag vad jag behövde göra men han sa typ att han inte visste. Jag frågade om jag skulle mer mot mitten men han tyckte att jag skulle hålla mig på kanten. Hoppas bara det blir bättre nästa match. Och hoppas verkligen inte att det blir sista matchen med det här laget. För två spelare har slutat så vi måste kanske lägga ned. Jag orkar inte med det här igen, vet inte hur jag ska göra då. Vill ju verkligen spela, spela i ett lag som jag trivs så sjukt bra i. Så får hoppas att det finns fler intresserade!

Annars då… Satt och snora igenom alla lektioner, särskilt en där alla satt knäpptysta och bara en imam pratade. Kände mig lite respektlös men vad skulle jag göra. Min klasskompis var faktiskt värre. Han hade glömt stänga av ljudet på mobilen + att han stängde av den efteråt men då vibrera den två gånger väldigt högt. Inte okej, liksom!

Tack vare min förkylning trodde min lärare att jag satt och grina. Svider så sjukt i ögonen att det börjar klia och tårarna rinner. Kul att han frågade inför hela klassen om jag grät.

Mer då, har varit och lämnat CV på ett ställe som min lärare tipsade om. Hoppas bara jag får jobb snart, annars vill jag inte göra det här längre. Allt känns så meningslöst. Nej nu vill jag ha jobb, kan ingen bara ge mig ett så där huxflux, tack!

This entry was posted on tisdag, april 12th, 2011 at 20:27 and is filed under Okategoriserat. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.

Leave a Reply