Hallihallå!
Livet leker trots att plugget står mig långt upp över huvudet. Men det är nice, och det är ganska okej plugg ändå. Lite labbrapporter och tenta om två veckor men nu äntligen börjar jag hitta tillbaka till min mattehjärna. Hoppas bara den finns där när tentan är också. Och att det är mest matte så att det inte kommer en massa fakta som man ska kunna på tentan, för sånt är trist inom detta område. Ska snart börja plugga denna fina lördagsmorgon när snön fortfarande vräker ner och har gjort i flera dar nu. Och jag som tänkte att jag skulle ut och springa idag, undrar hur det blir. Blir väl nästan att sätta på sig skidorna, men jag vill isåfall åka i nåt riktigt spår men det vill ju ingen annan. Förresten har jag klarat av en nyttig vecka hittills denna vecka, är riktigt stolt över mig själv faktiskt. Dock så ska jag käka onyttigt idag, men man kan väl få unna sig en gång i veckan. Tycker jag. Och jag har mått hur bra som helst denna vecka, och träningarna har funkat riktigt bra. Vi har ju inte kört det hårdaste som vi brukar men det brukar gå riktigt dåligt annars, men denna vecka har gått bra. Förresten kom att tänka på en sak som jag såg på tv för några dar sen. Kollade på dokumentären eller vad det var om Carolina Klüft, riktigt intressant att se faktiskt. Eller inte faktiskt, men alltså finns ju lättare saker att titta på. Men denna dag blev det att se detta och blev riktigt ledsen över att se det. Hon var min stora idol när jag var liten, hon vann allt överlägset och hon verkade ha så bra personlighet. Eller alltså det har hon väl fortfarande, och jag ser väl fortfarande upp till henne. När jag var liten kollade jag alltid på friidrott och såg henne vinna allt möjligt, men det var väl när hon bytte till längd som jag slutade kolla. Jag var väl som alla andra och tyckte att hon hade svikit, men nu förstår jag mer varför hon gjorde det. Det går ju inte att göra nåt, träna flera gånger i veckan om man inte tycker det är roligt. Och sen alla hennes skador. Det verkade som att hon verkligen ville bli väldigt duktig inom längdhoppet men alla hennes skador förstörde för henne och nu har hon blivit tvungen att sluta. Känns väldigt trist, men hon kommer nog alltid vara en person som många människor ser upp till. Tänker bara på hur otroligt det är, hon vann EM när hon var ett år yngre än vad jag är nu. Och jag är ju inte ens i närheten av den där nivån trots att jag tränar som en galning. Man måste nog ha en jäkla massa vilja och en jäkla massa talang. Jag har viljan, eller åtminstone hade men den har försvunnit eftersom talangen inte fanns där. Nej men nu är det nog slutbabblat här, måste ju ta tag i två labbrapporter denna helg, men en är snart klar. So wish me good luck!
This entry was posted on lördag, februari 9th, 2013 at 10:24 and is filed under Okategoriserat. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.