Trött på att känna mig trött.
Less på att känna mig less.
Ångest över allt och ingenting. Börjar bli en vardag nu. Vill bara ut och springa. Ifrån allt.
Ont i magen också. Trött på att känna det där i magen som bara växer sig större när det sker så fåniga saker.
Trots detta ska jag jobba mig uppåt. Bli bra. Det är bara jag som känner dessa fåniga tankarna, ingen annan ser dem. Så sluta upp på momangen!
Men så lätt är det inte! Och det kommer ta sin tid…
This entry was posted on torsdag, juni 27th, 2013 at 22:02 and is filed under Okategoriserat. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.