Klockan är nu 21.30 en fredagkväll, men inte vilken fredag som helst. Vet inte var jag ska börja och var det här kommer sluta men måste bara skriva detta inlägg nu när jag har alla känslor inom mig. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, vara glad eller ledsen, ingenting. Det är verkligen med blandade känslor jag idag har tagit examen efter tre års utbildning på universitetsnivå. Jag är dels så jäkla lycklig för att jag är klar. Och då menar jag verkligen klar, har inga rester eller någonting och det är det inte många som inte har. Men jag lämnar med vemod denna utbildning eftersom jag under dessa tre år lärt känna de finaste människor man kan träffa. Det har verkligen varit helt underbart, trots att jag mått ganska dåligt periodvis. Men jag tänkte försöka med att berätta om början av den här veckan och utgå därifrån.
I måndags var jag toknervös över min presentation av examensarbetet. Jag var helt lugn hela dagen och sen ringde min klasskamrat mig och efter det blev jag toknervös. Jag åkte till henne och sov, eftersom jag inte bor i min fd pluggstad längre. Morgonen efter åkte vi tillsammans till min presentation och vi var där en timme innan. Därför hann jag också med att bli ännu mer nervös. En timme senare kom typ alla andra – och dessutom min bihandledare. Trodde att jag skulle bli nervös av att ha honom där, men det kändes lugnt ändå. Men var ju som sagt hur nervös som helst. Kommer nu i efterhand bara ihåg delar av presentationen och mitt försvar. Fick inte till försvaret särskilt bra, var väldigt missnöjd. Men samtidigt kommer jag inte heller ihåg särskilt mycket, så jag kunde iaf hålla mig från tårar efteråt. Fick reda på att jag blivit godkänd på presentationen och opponentskapet som jag hade senare den dagen, men försvaret och rapporten skulle jag få vänta tills efter betygskonferensen. Så kunde inte riktigt känna en lättnad eftersom jag fortfarande inte fått veta allt. Dagen efter lyssnade jag på en i min klass presentation. Ville höra hur det gick eftersom jag tycker att hon lyckats ta sig genom den här utbildningen alldeles för lätt. Hon klarade det men hon svarade fel på vissa frågor, men det märkte inte lärarna eftersom de inte kan något om hennes område. Efter det städade jag min lägenhet. Sen var jag och lämnade tack-presenter till min handledare och bihandledare. Kändes väldigt jobbigt eftersom de har hjälpt mig så otroligt mycket med detta. Pratade även lite med vår studierektor om hur det hade gått och så. Fast det var nog förresten dagen innan. Men jag sa att jag inte var nöjd med presentationen och försvaret, att jag inte förklarat så bra. Och hon svarade att jag nog bara har för höga krav, vilket min kompis även kom och sa sen som varit med och sett min presentation. Man blir lite glad av att höra sånt, men samtidigt kunde jag inte släppa mina negativa tankar inom mig. Efter detta åkte vi till stan och hängde med några från klassen och typ shoppade lite grejer till examen.
Dagen efter – alltså igår, hade vi examenslunch. Dock började vi med utvärdering av hela utbildningen. Svårt att komma ihåg allt som hänt under tre år. Sen var vi ju också bara tre stycken från min inriktning där, resten var från andra inriktningen. Sen vid lunchen gick en av de från min inriktning så då var det vi och en massa labbare. Men det är ju där jag har mina bästa vänner så det var helt okej. Vi käkade smörgåstårta och hade det helt sjukt underbart. Var så himla lycklig den dagen. Var verkligen jättesprallig och bara skuttade fram i korridorerna. Hade en av labblärarna vid bordet och hon är ju bara allt för härlig. Kan inte beskriva alla sjuka grejer hon sa, men var så jäkla kul. Sen så hade vi nominerat en handledare och en lärare till pedagogiskt pris. Vi skulle även skriva motivering till detta. Både den handledare och den lärare jag nominerat fick detta pris. Dessutom kände jag igen båda motiveringarna eftersom de hade skrivit vad jag hade skrivit. Efter lunchen satt jag och tjejen från min inriktning och diskuterade med vår studierektor, eftersom vi tyckte att vi behövde förtydliga de grejer som vi klagat om angående utbildningen. Vi tycker att de borde vara hårdare eftersom det känns som att vissa klarat utbildningen trots att de kanske inte borde. Att det känns så orättvist att vi lagt ner hela vår själ på denna utbildning och sen klarar vissa det ändå trots att de knappt pluggar och inte ens kan det de borde kunna. Hon förstod oss och sa att vi är två starka studenter och att de svagare behöver en push för att försöka närma sig oss, typ. Hon sa också att förra årets studenter sagt likadant. Vet inte riktigt vad jag vill skriva med detta, men fick en pratstund där iaf och man blir så lycklig eftersom hon alltid försöker göra det bästa av allting. Efter detta tog jag och Sandra en rundtur i bibblan typ för att andas in lite skolanda eller nåt, för att sen lämna skolan för sista gången som studenter. Vi åkte in till stan och mötte upp de andra som var och shoppade klänningar till examen. Mitt i gallerian i Stockholm får jag reda på resultatet på mitt försvar och min rapport. Där stod att jag fick G på försvaret eftersom jag inte riktigt kunde utveckla svaren, troligen pga nervositet skrev hon. Jag fick VG på rapporten utan komplettering, vilket typ ingen fått. Dock insåg jag att jag bara får G i betyg pga försvaret och började därför grina mitt bland allt folk. I väggen fast som ett hål där man kunde stå. Där stod jag och grinade medan de andra stod runt omkring mig. Efter detta gick vi och käkade och drack drinkar och kunde verkligen inte släppa detta. Var så jävla besviken på mig själv. Kämpat som en jävla idiot och sen får jag bara ett G. Så höll på att börja grina resten av kvällen. Grät också en skvätt när jag kom hem. Glömde förresten bort att säga att denna dag lämnade jag också tillbaka nycklarna till min studentlägenhet som jag bott i i ett och ett halvt år.
Nästa dag som alltså är idag började med att jag tog tåget till Flempan för att därefter gemensamt åka till dit examinationen skulle vara tillsammans med Linn och Edvin. Under examinationen togs roliga bilder som jag blir så lycklig av att se. Vi tog en gruppbild utanför med massa roliga miner. Därinne fick vi gå upp på scenen inför de andra programmen och alla anhöriga och så togs bilder när vi stod på scenen. Efteråt var allt kaos. Jag och Linn gick på toa och när vi kom ut därifrån så var det så himla mycket folk. Mamma ringde och undrade var jag var. Jag ville egentligen inte gå dit eftersom jag ville se alla i min klass och säga hejdå till de jag kanske inte kommer träffa nåt mer. Jag ville även träffa min studierektor som också var där. Men Linn försökte hitta sina anhöriga så tänkte att jag går väl dit först. Fick presenter och så hade min syrra fixat en ram med bilder på mig som barn. Och de var ju verkligen inte lite pinsamma. Tog bild med denna tavla och sen kom några från min klass och så skulle vi ta bilder. Sen så insåg jag att det typ inte var så mycket folk kvar. Vi försökte hitta folket från klassen men de flesta hade dragit. Hittade till slut en i min inriktning som jag pratade med och blev lite ledsen då av att höra att vår studierektor förmodligen gått. Hon hade pratat med henne och tydligen hade hon varit nära tårar. Sen var det typ inga kvar från klassen så jag beslutade att gå med mina anhöriga och fika och sen drog vi hem. Och här sitter jag nu, på golvet i min hall, eftersom jag inte har skaffat wifi än, utan måste ha nätverkskabel.
Allt känns så sjukt, liksom var tog tiden vägen. Känner inte att jag fått chansen att säga hejdå till alla. Alla i min klass bara försvann. Igår ville jag säga hejdå till våra lärare men de hade bråttom iväg efteråt så det fanns inte tid för det. Ville säga hejdå till vår studierektor idag, men kunde ju inte hitta henne. Visserligen vet jag ju att detta inte hade varit ett hejdå utan förmodligen ett på återseende. Det är verkligen blandade känslor. Kommer sakna alla så otroligt mycket. Men ska bli så skönt att börja jobba och inte känna denna stress längre. Men jag tror jag kommer att sakna att studera. Tror inte att jag är så sugen på att plugga en magister eller master men jag kan nog tänka mig att läsa nån kurs som jag vet att de har. Och då får jag ju chansen att träffa mina lärare igen. Nej men nu är det dags att avsluta detta inlägg. Imorgon är det trots allt examensmiddag och fest efteråt så då kommer jag få träffa en stor del av min klass, men alla ska inte gå. Och direkt efter drar jag och Sandra till Kreta för en veckas semester innan jag börjar jobba. Nej detta var allt för nu, ha det fint!
This entry was posted on fredag, juni 5th, 2015 at 21:16 and is filed under Okategoriserat. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.