Idag ska jag försöka tänka positivt. Fick en liten panikångestattack i kassan på Ica idag men den gick över lika fort men nu tänker jag vara positiv. Har njutit av lite svenska jordgubbar, mums! Vilar och kolla pretty little liars och taggar inför morgondagens lopp. Då blir det att springa ett kvartsmaraton som går i min stad och jag ska få en bra tid. Känner mig riktigt pepp och tror att jag kan få en bra tid bara allt går som det ska och som det borde. Bara jag inte käkar dåligt eller får ont i magen eller nåt så borde jag kunna slå förra årets tid som jag gjorde i det loppet. Lär vara riktigt slut i benen och sen blir det match på söndag. Orkar inte ha denna press på mig längre. Eller det är ju min egen press som jag hittat på, men ska försöka att inte ha den på mig. Trots allt så har ju en i mitt lag sagt att hon inte kan förstå varför jag har så dåligt självförtroende. Så det kanske bara är det det handlar om. Kanske bara ska släppa taget och låta det gå som det går. Inte känna de där kraven på mig. Det vore jävligt skönt faktiskt. Frågan är ju bara hur lätt det är, svårt och släppa på dem när jag haft dem i flera år. Har verkligen inte haft det hela mitt liv, vet faktiskt inte när det kom. Under högstadiet hade jag rätt dåliga betyg, rätt mycket VG men det var ändå inte så att jag brydde mig jättemycket om det. Sen så under gymnasiet nån gång började. Vet att jag börjat grina för ett antal VG som jag fått, till och med att jag börjat grina efter att jag fått MVG på vissa prov för att jag var så himla missnöjd. Nån gång där kom också mina krav på fotbollen, att jag borde kunna spela bättre. Och även socialt – jag vill vara en glädjespridare, social, inte blyg, bäst på en massa saker, kunna hantera konflikter och bara vara en riktigt bra vän. Så enkelt är det inte eftersom jag aldrig blir nöjd. Bara jag kunde dölja för alla att jag är ledsen hela tiden så vore det bra. Så länge det stannade inom mig, men har varit så nära på att bryta ihop flera gånger. Orkar inte ens äta längre har jag märkt. Det är som att magen blir full, får jätteont i magen men har ingen energi för nånting. Jag känner mig hungrig i kroppen men inte i magen liksom. Svårt att förklara. Men just ja, detta som skulle bli ett positivt inlägg, glömde bort det för en stund. Ska banne mig försöka vara glad, klistra på mig det största fejkleendet jag nånsin kan och till slut kanske jag också kan lura mig själv. Detta lät inte särskilt positivt men det jag menar är att om jag är glad och trevlig mot mina medmänniskor så kanske detta sprider sig till dem och då kanske jag får fina kommentarer tillbaka vilket gör att jag blir glad. Ska försöka. Matchen på söndag ska vara en dag då jag ska vara så himla glad. Eller åtminstone låtsas för då kanske, kanske förhoppningsvis allt löser sig till slut. Stay positive!
This entry was posted on fredag, juni 14th, 2013 at 17:24 and is filed under Okategoriserat. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.