Tuppen upp för vädret åtminstone!
Känner att detta blir en riktig gnällblogg, men har ändå ingen läsare. Inte vad jag vet iaf och vet inte om det går och kolla heller. Men känner att jag inte klarar att hålla humöret uppe om jag inte får chansen att skriva av mig allt negativt. Lite därför jag skaffade denna blogg. Och för att skriva om allt skoj som händer i livet. Och det händer faktiskt mycket skoj. Jag älskar livet, jag älskar mina vänner och allt jag gör. Men känns som att livet bara vill mig illa. Jag söker jobb som en dåre och ändå får jag inget. Jag gråter ögonen ur mig och anstränger mig som sjutton. Dessutom känner jag en så otrolig stress över detta och jag har ofta ont i magen och kan inte sova tack vare detta. Jag har nu sökt ca 50 jobb i år. Jag har gått vidare på vissa, men inte kunnat tacka ja till dessa för då hade jag vart tvungen att skolka. Och jag vill gå ut med toppbetyg så att jag kan komma in på typ läkare eller vad jag vill gå om ett år. Jag orkar inte börja plugga i höst för jag är så otroligt skoltrött, men måste om jag inte vill leva på socialbidrag eller inte får nåt jobb i sommar eller höst. Jag vill bara köra in en kniv i magen och köra runt den lite så att jag slipper känna denna ångest. Eller att jag får ett jobb. Helst det sistnämnda. Inte gör det det bättre att mina vänner har det så otroligt lätt och inte behöver söka jobb. De får det liksom ändå. Min ena kompis hade först typ blivit lovad att kunna jobba i sommar där hon jobbat tidigare. Men de blev tvungna att ändra så hon kunde inte jobba där i sommar. Så hon blev ju självklart jätteorolig över det. I en dag. Sen fick hon jobb på ett annat ställe istället. Jag har en annan klasskompis som inte ansträngde sig det minsta. Han har sökt ett jobb och ändå får han jobb. De jobben var tänkta till de som har det svårt att få jobb och det var vår rektor som delade ut. Och han fick det. Utan att fråga om det var nån annan som hade det svårt. Och hon vet att jag hade det svårt förra året för då ville jag och en kompis söka det jobbet men då lät dom inte friskolorna vara med. (Jag går alltså på friskola.) Så hon visste ju, eftersom vi är en så liten skola. Blir så arg och irriterad. Hela livet känns som ett helt jävla misstag. Gud kom på att han tog fel. Det var inte jag som skulle leva och därför gör han allt för att mitt liv ska suga. Iallafall gör det det nu! Eller inte nu, men kommer göra det i sommar och jag vill inte leva då!
Förlåt överreagerar kanske, men så himla irriterad just nu. Sitter med gråten i ögonen, men får svälja skiten och börja om på nytt. Jag är ändå en jävligt positiv person när jag är med mina vänner. Det har jag alltid fått höra, men när dessa motgångar kommer så måste jag få skriva av mig. Istället för att jag slår nån. Eller storbölar efter en match. Fast ojdå, det gjorde jag ju. Men ändå. Och varför kan jag inte bara sluta skriva nu. För känner att jag måste skriva nåt positivt också. Hade fotbollsträning idag och den var helgrym! 
This entry was posted on tisdag, april 19th, 2011 at 19:31 and is filed under Okategoriserat. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.