Man kan bara man vill
Pluggar hemifrån idag. Det går hur bra som helst, jag hinner lära mig mycket mer än vad jag gör när jag är i skolan. Okej,´ibland är föreläsarna bra men idag skulle vi ha en superdålig föreläsare så kändes onödigt och komma. Så fick bli hemundervisning för mig idag. Har snart gått igenom allt som vi ska ha tenta på nästa vecka så nu gäller det bara att lära sig allting. Men känns som att jag kommer vara bättre förberedd till denna tenta än till förra. Fast jag kan inte ligga på latsidan, för det är ju en väldigt svår tenta. Och jag måste lära mig allt om nervsystemet och endokrina systemet och lite annat smått och gott. Typ reproduktionssystemet och lite om embryologi. Så dags att fortsätta alldeles strax. Satt och läste lite i gamla inlägg från när jag precis hade börjat med den här bliggen. Det var faktiskt väldigt intressant. Vilken annan människa jag var trots att det var mindre än två år sen. Hur orolig jag var över att inte få sommarjobb och vad irriterad jag blev på mina vänner som fick det hur enkelt som helst. Nån månad efter jag hade skrivit detta så blev jag också erbjuden sommarjobb och mycket förändrades efter detta. Jag jobbade två somrar på ASSA och efter den första sommaren så förändrades mitt liv. Tack vare att jag tjänade pengar så kunde jag åka till Nya Zeeland ett halvår. Det hade aldrig varit möjligt annars. Då hade jag fått börja plugga direkt och då hade det blivit typ finska som jag pluggat på 50 %. Undrar vad som hade hänt då. För jag var riktigt skoltrött då så hade nog med nöd och näppe klarat av den utbildningen. Men vad hade hänt sen? Hade jag fått nåt jobb? Hade jag börjat plugga på riktigt ett år senare eller hade det fått vänta? Jag är så himla glad att mitt liv har tagit den här riktningen, för utan detta är det inte ens säkert att jag hade hittat den här utbildningen. Den här utbildningen som känns så himla rätt för mig. Jag är glad att jag ändå vågade ta ett steg som jag var och fortfarande är osäker på om jag kommer klara. Men jag ska göra mitt bästa, för det här vill jag verkligen. Det är det där med blodprov. Var så himla nervös inför när vi skulle utföra kapillärblodprovstagningen men det gick hur bra som helst. Så himla bra att jag gärna hade stuckit min kompis i alla fingrar. Fast det hade hon nog inte tillåtit. Och inte läraren heller. Nu är det det där med venprovtagningen kvar om ca ett år och det ska jag också klara. För några år sen var jag tvungen att gå till läjaren för att ta ett blodprov och då var jag nära på att svimma. Nu tog jag ett och jag var inte ens i närheten av att känna den där hemska känslan när blodet sakta försvinner från huvudet. Så nu ska jag banne mig klara att utföra det själv. Och jag ska klara den här utbildningen med bravur! Utan en enda omtenta. Och om det skulle behövas, ja då ska jag klara den. Så tillbaks till pluggandet nu, när jag känner mig mer peppad än någonsin!
This entry was posted on tisdag, november 13th, 2012 at 14:09 and is filed under Okategoriserat. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.