Funderingar jag har…
Godmorgon allesammans! Underbar dag va! Förutom att jag börjat tänka alldeles för mycket, önskar jag kunde tänka mer på läxorna än vad jag tänker på det här. Har börjat fundera över framtiden. Jag vet ju vad jag vill göra, denna utbildning är perfekt för mig, tror jag. Men ibland blir jag tveksam. Eller alltså, jag älskar verkligen det vi får göra och tycker det är så himla intressant att läsa om människokroppen och allt sånt så det är inte det. Men oroar mig för att mycket har med katetrar och venprovtagning att göra och det tycker jag är läskigt. Men man kanske blir härdad tillslut så att man till sist tål att göra det. Det måste ju ske tillslut. Det jobbiga är ju under den tiden som man måste vänja sig och det vore väldigt pinsamt om jag svimmar varje gång fram till dess. Det får inte hända! Så jag försöker kolla videoklipp på uyoutube så att jag ska bli någorlunda härdad. Men det är ingenting i jämförelse med hur det är på riktigt. Så måste klara av att ge blod nästa gång. Tycker inte det är läskigt fast jag är ju skitnervös för hur det ska gå med tanke på att jag svimmade förra gången. Sen det andra jag oroar mig för med detta yrke är att jag inte ska passa. Jag är blyg inför människor och jag undrar hur jag kommer hantera mina patienter, hur kommer jag vara? Jag har ju jobbat med människor och då är det nog inte många som skulle säga att jag var blyg, så man kanske går in i en annan roll när man jobbar. Det var ju när jag jobbade som värvare på GP, då var jag ju nån helt annan person, fast denna person gillade jag ju inte fast det var ju också ett jobb som jag abskydde. Förhoppningsvis löser det sig. Om jag tänker så här: jag blir härdad så tillslut kommer jag klara blodet och det där med patienterna: det kommer antagligen vara skitjobbigt i början men man vänjer sig. Och jag kan ju vara en annan person, en som inte är så blyg. Så kommer antagligen gå in i den rollen när jag ska möta patienter. Det här kommer gå bra. Pepp-talk till mig själv, fast känner mig faktiskt lite mer peppad på det här nu. Det är nog trots allt ett yrke perfekt för mig. Så vi höres för nu ska jag plugga!
This entry was posted on söndag, februari 17th, 2013 at 9:25 and is filed under Okategoriserat. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.