åh, vad jag älskar att vara sjuk!

NOT! Har blivit värre idag, trots att jag bara legat ner typ hela dan och sovit massor. Så har inte blivit så mycket pluggande. Ligger efter i min planering, får väl se hur mycket mer jag orkar skriva idag. Det är lättare att skriva här för här slipper jag tänka. Men jag ska gå tillbaka till mitt pluggande nu. Iaf för en liten stund. Har 17 frågor kvar att göra idag men det kommer jag aldrig hinna med, för svåra är dem verkligen. Nej host host, snark snart, vet inte vad jag skriver om, godnatt!

Sjuk

Okej, jag har mått värre, men nu har jag inte vart sjuk på ett halvår så nu tänker jag ändå klaga. Fryser, ont i halsen, och helt jävla uppsvullen hals så jag knappt kan andas. Om det inte vore för dessa saker så skulle jag må på topp. Nu tänker jag iaf vila så att jag blir av med det här och så att jag kan börja träna igen snart. Ska bara plugga idag. Funderade på att åka in till stan och köpa julklappar, men det får bli nästa vecka, har ändå två lediga dagar då. Och orkar inte idag, också för att det är kallt och sen att det är så mycket snö så man vet ju aldrig om bussen kommer. Tydligen kom inte min brorsa till skolan igår för att alla bussar var inställda. Som tur var åkte jag med mamma och så hann jag med 6.18-tåget som var det enda tåget som inte var inställt igår morse. Det resulterade i att jag var i skolan kvart över 7 och vi började halv 10. Men bättre det än att inte komma alls. Skulle egentligen också åkt till Stockholm men det får bli nån annan helg för att jag vill verkligen bli frisk. Om jag verkligen verkligen hade velat det så hade jag åkt, för så dåligt mår jag inte. Om det hade vart värt risken att jag inte kan andas sen. Men det tycker jag inte att det är, så då struntar jag i det. De kommer inte bli glada, för jag har sagt nej flera gånger. Men nu var jag faktiskt lite taggad för det. Eller inte så taggad att jag tänker åka, men nästan. Nej, slut med massa svamlande, instuderingsfrågor väntar!

Tjolahopp tjolahej!

Min diet eller vad jag nu ska kalla det går utmärkt. Förutom att jag idag inte har druckit tillräckligt med vatten men där ska jag försöka skärpa mig. Har ändå inte haft nån träning idag, men är sjuk och man ska ju egentligen dricka mycket vatten då. Men ska göra det nu och framöver. Fick tillbaks tentan som vi hade för två veckor sen. Bestod av tre delar och det blev tre VG. Så nu behövs bara ett VG på en del på nästa tenta för att jag ska få VG på den här 18-poängs kursen. Känns nice! Känns himla bra också att jag lyckades ännu en gång, och särskilt som att det bara var 56 % som blev godkända på den här. Så det är ju verkligen inte enkla tentor vi har. Men är påväg att bli sjuk nu, inte kul. Har världens problem att andas, som vanligt. Så ska försöka vila så mycket som möjligt. Idag blir det bara att slappa och sen sova tidigt och imorgon är jag hemma och pluggar. Kanske att jag också åker in till stan och handlar lite julklappar, har faktiskt bara köpt ungefär en tredjedel av en julklapp än så länge. Sen så tjatar mina vänner i Stockholm om att jag ska hänga med ut imorgon men vill bli frisk så vet nog inte om jag vill det. Visst det skulle vara kul, men jag vill bli frisk så jag kan träna. Och sen är det de där andningsproblemen som är så jobbiga. Varje gång jag är förkyld så svullnar min hals igen nästan och dessutom hamnar massa slem där, så känns som att andas genom ett sugrör typ. Jaja, det går över snart iaf. Hade kunnat vara värre. Nej ska nog ta och kolla lite Grey´s anatomy. Tjingeling!

ett löfte

Som så många gånger tidigare så ska jag nu lova mig själv en grej. Men den här gången ska jag klara det bättre än alla andra gånger. Vad är det jag har nu som jag inte hade förut? Jag har typ bevis. Kanske inte jätteklara bevis men om jag klarar det här under fyra månaders tid utan några problem vid nästa tillfälle så borde jag ju haft rätt. Och nu kanske nån tänker, vad tusan babblar hon om. Och jo det ska jag ta och berätta. Det är ju mina matvanor som inte är de bästa. Så nu ska det bli ändring. Har ju funkat i nån vecka förut och jag har kanske inte mått bättre men jag har blivit smalare. Jag vill inte bli smalare utan det är bara det att jag inte vill äta så mycket socker och därmed vill jag också må bättre. Men nu käkar jag så mycket socker samtidigt som jag tränar väldigt mycket så då håller jag mig på en jämn nivå. Men om jag slutar med socker så får jag antagligen för lite energi eftersom jag både går ner i vikt och blir smalare på bara en vecka. Så det innebär att jag måste äta mer eftersom jag tränar såpass hårt flera gånger i veckan. Så nu ska jag käka nyttigare, mer och sen måste jag börja dricka mer vatten. Vet ju att jag inte får i mig tillräckligt med vatten så fattar inte varför jag inte försöker dricka mer. Igår var verkligen ett tecken. Trots att jag druckit en massa vatten hela dan så svimmade jag ändå, vilket antagligen berodde på för lite vatten i kroppen redan innan. Så nu ska det bli ändring. Ska börja ha koll på hur mycket vatten jag dricker varje dag, och det ska bli minst två liter, men när det är träning så får det helst bli närmare tre liter. Vilket det är nästan varje dag. Slut på socker och bara käka sånt när det är firanden, typ jul som det är snart. Tänker ju inte avstå allting såklart. Så lite julgodis ska jag allt äta. Men ska försöka sluta med Mc Donalds och allt vad det heter. När det varit utgångar i Stockholm så har vi käkat Mc Donalds mitt i natten och det ska jag sluta upp med. Ska banne mig må bra nu. Så jag orkar träna. Har ju trott att det var järnbrist jag hade, men nej tydligen inte. Eller okej, just för tillfället har jag ju det eftersom jag gav lite blod igår. Men jag hade ju ett helt normalt värde så vet inte nu vad det kan vara för fel på mig. Orkar ju liksom inte träningarna som jag ska. Har jag liksom nått min maxnivå för träning? Är det bara så här bra jag kan bli? För då är det illa. Det är nästan så att mina otränade kompisar orkar mer än mig och det är jobbigt. Jag gör verkligen allt jag kan och jag ger aldrig upp. Det är därför som det inte slutat så bra vid vissa träningar. Kommer ihåg en friidrottsträning för några år sen. Vi sprang väldigt mycket och jag tyckte det var riktigt jobbigt. Men orkade jogga ner trots att jag mådde så himla illa. Sen så skulle vi köra lite fotgympa och det brukar jag annars tycka vara ganska skönt, det är liksom som att vila. Men den gången gick det inte. Ramlade typ ner på knäna och låg på golvet en lång stund för jag kunde verkligen inte stå upp. Kommer ihåg hur orolig min tränare var då och hur han sen ringde hem till mamma och frågade hur det var. Flera träningar efter det så märkte man att han inte ville köra så hårda träningar med oss för att det inte skulle hända igen. Ja det var väl flera år som vi inte körde lika hårt som den gången. Men nu har vi äntligen börjat köra hårdare igen. Men på den tiden då jag nästan svimmade så hade jag oftast bra dagar och ibland så hade jag svackor som var så himla djupa. För detta hände inte bara den gången, hände träningen efter fast då hade vi en annan tränare. Och så hände det under en idrottslektion och då var det inte ens jobbigt. Men nu förtiden är det så att svackorna inte är lika djupa men det är jobbigt varje gång och det är riktigt irriterande. För det känns då som att alla tror att jag bara är lat. Och det kanske är vad jag är också. Men vafan, nej. Men något positivt iaf. Vi värmde upp med 3,5 km för några veckor sen och det var jag och en till som sprang först och pressade varandra. Det slutade med att jag sprang på 16,10 och det har jag nog aldrig gjort förut. En tid på 4,37 min per km. Så kände mig oerhört stolt efter den bravaden, trots att det bara snurrade i huvudet på mig när jag kom tillbaka. Så det kanske är påväg att bli bättre. Jag har ju faktiskt haft perioder när jag inte käkat så mycket socker under den här hösten. Så det tänker jag nu se som ett tecken på att jag borde sluta med det för att orka träna som vanligt igen. Och det här blir typ världens längsta inlägg, men kände att jag samtiidgt behövde peppa mig själv att göra. Tänk bara tillbaka på hur du mått och tänk sen på hur du skulle vilja att du mådde. Så heja mig!

Spännande dag, fast hade helst sluppit dramatiken…

vad nu då, tänker ni kanske? Ska berätta om dagen och börja med imorse. Och där är det väl ingen dramatik. Började dan med lite sovmorgon och åkte sen in till skolan. Väntade där på att Natalie i min klass skulle svara på ett sms om vi båda skulle ge blod idag eller om det bara var jag. Men det blev bara jag. Så satte mig först och plugga lite på min labbrapport, käka lunch och drack en jäkla massa vatten. Det hade jag gjort vid frukost också. Så ni kanske undrar varför jag skriver detta ointressanta. Jo jag ska komma till saken. Sen efter lunch så gick jag till blodbussen för att ge blod, och där gick det väl inte riktigt som tänkt. Man ska ju ge 4,5 dl men jag gav bara 2,9. Men sköterskan sa att det iaf skulle komma till nytta, för det skulle gå till forskning. Hon sa att det behöver bli 4 dl för att ges till nån patient. Men iaf, ska berätta vad som hände där inne i blodbussen. Hon berättade att jag hade ett hemoglobinvärde på 133 och man måste ha minst 125 för att ge blod, så ingen järnbrist här inte. Hon stack in nålen och det kändes bra första minutrarna. Hon hade sagt innan att om det gör ont eller känns konstigt så ska du säga till. Men efter ett tag så började jag känna mig lite, lite illamående. Men jag försökte att inte tänka på det och pratade på med sköterskan. Sen så kände jag att det blev värre och det märkte sköterskan så hon frågade hur det var. Och jag sa att jag mådde lite illa och sen vart det snabbt värre. Hon frågade om jag ville avsluta blodgivningen och jag ville verkligen inte det. Frågade hur mycket det var kvar och hon svarade 2 dl. Så då sa jag att jag ville avsluta det. Visste typ inte var jag skulle ta vägen, orkade inte ens hålla ögona öppna, fick svårt att fokusera blicken så valde att blunda. Så då vart det ju fart på sköterskorna. De tog bort nålen och jag hörde att de sa nu är nålen borta. De sa att jag skulle försöka röra på fötterna men jag glömde det hela tiden och sen orkade jag inte heller för mina lår var helt skakiga. Sen så skulle det ta blodtrycket på mig men det funkade inte, men det visade sig sen att batterierna var slut på den blodtrycksmätaren. Lite komiskt, de försökte två gånger och så fick de inte fram nåt värde och jag vart ju jätteorolig. Men då bytte de blodtrycksmanschett. I samma veva gav de mig en blodtryckshöjande medicin som smaka så jävla äckligt. De lyckades mäta mitt blodtryck sen och det visade 116/43. Och det var liksom när jag mådde bättre, då kunde jag till och med hålla ögonen öppna. Så undrar hur lågt mitt blodtryck var innan det. Sen så vart det långsamt bättre och bättre. Sen så frågade de om jag ville att de skulle ta bort kylkudden som låg under min nacke. Tänkte då, vafan vilken kylkudde. De tog bort den och då kände jag att det hade varit kallt. Men jag har inget minne av att de placerade den under min nacke. Detta gör att jag tror att jag var avsvimmad en liten stund men antagligen inte särskilt länge. Men jag måste säga att sjukvården är jäkligt bra. De såg ju när jag började må dåligt och sen tog de hand om mig och de kollade ju så att jag mådde bra när jag gick, kände mig verkligen ompysslad då. Fick vatten och juice och sen skulle jag ta nåt att äta när jag gick. När jag gick så mådde jag bra igen som tur var och hade återfått färgen i ansiktet. Det var en där som sa att nu har du återfått färgen på läpparna iaf, så måste ha varit himla blek. Men jag ska ändå inte ge upp det här, ska ge blod igen om fyra månader eller vad det är. De sa att det kunde bero på ett lågt blodtryck som jag kanske har (och det tror jag) och sen att jag inte hade druckit tillräckligt med vatten. Hade druckit massor med vatten idag men annars gör jag ju inte det. Så de sa att det kanske var så att jag hade för lite vatten i kroppen redan innan och det är väldigt troligt med tanke på hur lite vatten jag dricker. Jag försöker dricka, men ska försöka dricka ännu mer nu. Och nästa gång jag ger blod då ska jag börja en vecka innan och dricka massor av vatten. Självklart inte så det går till överdrift men jag vill inte att det ska hända igen. Det roliga var att när jag kom tillbaka till det andra så berättade jag att det inte gick som det skulle. Och då skojade de och hade värsta teorierna om att jag svimmat, och blod hade sprutat överallt. De hade ju rätt på en sak iaf. Eller antagligen, för har verkligen inget minne av att de lyfte mitt huvud och la den där kylkudden under min nacke. Nej nu ska jag bara vila resten av kvällen, det tycker jag att jag är värd. Och blir nog att sova tidigt ikväll börjar bli trött. Men just nu har jag ju järnbrist eftersom jag blivit av med lite blod så är ju inte konstigt. Men har fått järntabletter för att ersätta blodförlusten och det är ju skönt. Fast kommer inte ta alla eftersom jag inte gav så mycket blod som man skulle. Nästa gång ska jag ge 4,5 dl. Tänker inte ge upp bara för att det inte funkade en gång.

halvt inlägg

har inte gjort mycket vettigt idag direkt. Vill och behöver plugga för hinner inte imorgon. Har en labb i övermorgon som det är jätteviktigt att jag är riktigt förberedd för annars blir man typ utkastad av läraren. Känns himla jobbigt. Och har en labbrapport att skriva. Men oj måste gå nu!

Hemma en liten stund

Kom precis hem från skolan och snart bär det iväg igen. Hade tretimmarslabb idag och den var faktiskt rolig. Fick ta cellprover från munnen och sen skulle vi färga cellerna för att kunna kolla på dem i mikroskop. Själva färgningen tyckte jag var riktigt rolig och kändes som att jag helst skulle vilja ha denna labb som praktiskt prov i januari sen. Vi har massa labbar nu och en av dem kommer vi ha ett praktiskt prov med frågor till. Så himla läskigt! Jaja, ska skriva labbrapport på denna och känns som att den blir någorlunda lätt. Måste bara få till det där med vetenskapligheten i min rapport, men det är väl bara att göra mitt bästa hoppas jag. Jaja, vad är det jag ska hitta på nu då. Sk strax på bio och se breaking dawn del 2 med Maria och Maria. Och nu börjar jag få ont i huvudet så orkar inte skriva mer. Tror att jag börjar bli sjuk. Får inte! Har liksom cup på söndag. Sen går bra men inte innan. Så tja!

Lite skola

känner att jag kanske skulle behöva plugga men orkar inte. Eller egentligen är det ju inte jätteakut och det är just därför jag blir stressad. Vet ju inte vad detta är, att helt plötsligt ha fritid för första gången på typ tre månader. Helt galet är det. Och förresten känns det som mycket mer än tre månader. Typ 100. Men jaja, vet inte riktigt vad jag babblar om. hade en riktigt underbar lektion i skolan idag. Neurofysiologi demonstration stod det på schemat. Föreläsaren pratade lite om olika undersökningar som man gör där och sen så fick vi se på några epilepsi-anfall. Riktigt läskigt var det. Och sen demonstrerade han olika udnersökningar på oss. Och det var en undersökning som jag och en till var med på första veckan men då fatta vi nada, ungefär. Men då kände jag att jag ville prova det eftersom det verkar som att den är väldigt obehaglig för patienten. Men den var inte så farlig. Man får stötar i armen, vet inte hur jag ska förklara det på ett enkelt sätt. Men ungefär så för att inte krångla till det. Och stötar är kanske inte så roliga att få men trodde det skulle vara värre. Så fick reda på att jag inte hade karpaltunnelsyndrom eller nåt annat som försämrar nervernas funktion. Skönt att höra. Fast inte för att jag trodde det innan men ändå. Sen var det en som fick prova en ännu värre undersökning. En del av hans hjärna stimulerades av en magnet så att både armar och ben hoppade. Läskigt! I för sig hoppade min hand när en nerv i mitt armveck stimulerades men var ju inte samma sak. Jaja, let´s study some cytologi nu. Eller nåt. Ska ta cellprover på varandra imorgon. I MUNNEN! Och inte nån annanstans. Vår lärare skulle skoja lite med oss för några veckor sen och sa att vi skulle ta cellprover på varandra. Jag höll på att dö av skratt för jag fatta ju att han skojade. Vände då mig om och kolla på min kompis. Jag har aldrig sett henne se så rädd ut i hela mitt liv. Så jävla roligt var det! Nej cellprov från munnen blir det. Sen blir det förhoppningsvis bio med Maria. Om hon svarar snart. Nej nu ska jag plugga litegranN!

Good morning!

Eller jaja, klockan är egentligen halv elva, men har varit vaken iaf i två timmar. Inte gjort det jag skulle behöva (plugga) men har sysselsatt mig med annat så nu är det dags att plugga. Har varit ute och gått en promenad och när jag kom tillbaka så var det en som knackade på dörren. Blev riktigt chockad för det händer aldrig (lantis jag vet). Men då var det att några hästar hade rymt och så frågade an om det vara våra. Men nej det är det inte men nu har jag försökt resten av morgonen att försöka få tag på de som äger hästarna. Pappa och jag har ringt till grannen som hyr ut stallet, polisen och en person som förut haft hästar där. Så där blir det när man har hjärnsläpp och inte kommer ihåg vad ägarna heter. Men nu verkar iaf hästarna vara tillbaks för hon som förut hade hästar där hörde av sig till dem som har dem där nu. Så nu är det löst! Nu är det dags att börja plugga. Har massa labbar de närmaste dagarna som jag måste förbereda mig inför. Och då känns det himla skönt att de schemalagt en ledig dag. Så att man hinner förbereda sig. Så tjatja!

sitter och chillpluggar lite. Skriver ihop en text till redovisningen som jag har i övermorgon och sen måste jag öva på den. Sen så är det lite annat jag har att göra, typ förbereda mig till några labbar som är i slutet på nästa vecka och början av veckan efter det. Insåg också en sak, ska bara till skolan tre dar nästa vecka. Imorgon blir det att öva lite inför redovisningen om parkinson och på onsdag har vi tomt på schemat. Andra gången sen vi började som det händer vilket är riktigt jäkla nice. Helt otroligt att vi snart gått tre månader på den här utbildningen. Känns som att vi gjort det mycket längre. Känns som att vi känt varandra hela våra liv. Är så himla glad att jag valde denna utbildning och denna skola. Och man låter smartare om man pluggar på ki verkar det som för så fort man nämner det så blir alla impade. Avslut på inlägg!