Tjenixen bloggen!
Livet känns helt okej nu faktiskt, haft en tuff period men nu går jag förhoppningsvis mot ljusare tider. Sitter hemma hos mina föräldrar och pluggar, ska göra en rapport klar idag och sen jobb imorgon. Ska bli nice. kommer befinna mig mycket tid framöver i min hemstad eftersom jag förmodligen kommer börja spela fotboll här. Kommer ej ihåg om jag skrivit detta här men blev ju petad från mitt lag nyligen. Innan träningen så ville de prata med mig och några andra och då blev jag orolig att de kanske skulle peta mig men tänkte att jag säkert inbillade mig. Sen så gick träningen och tränaren blandade ihop mig med en annan tjej i laget och de andra skulle tydligen få straff att springa idioten för att de inte tränat så mycket. Så tänkte att han kanske bara blandat ihop mig med de andra innan träningen så brydde mig inte så mycket om det. Men sen visade det ju sig att jag inte fick vara kvar där. De tog det snällt iaf och sa att de dragit på detta länge eftersom de tyckte om mig så mycket. Satt ju och grinade hela samtalet så när jag kom ut därifrån sen så fattade ju de andra som var kvar vad som hade hänt. Har inte varit ner nånting än men måste hämta ett par fotbollsskor som står i förrådet och ett par grejer till mina benskydd. Vet inte om jag vill träffa dem eller inte. Eller det är klart jag vill, de var ju som en familj till mig men samtidigt tror jag att det kommer bli väldigt jobbigt. Och laget jag provtränar med nu har deras förstalag i samma serie. Jag ska kämpa som en idiot för att hamna där så vi kan mötas och så ska de få se att de inte borde petat mig. Fast de sa ju också att jag förmodrlgne är den person som har mest vilja och det är väl därför jag utvecklats. Alltså ingen talang! Äh jag ska kämpa, jag ska ha en plats i A-laget, så är det bara!

Tjenixen bloggen!
Sitter hemma hos mina föräldrar och skriver ett snabbt inlägg. Pluggat järnet och kört ett jobbigt pass idag. Snart dags för en promenad och sen ska jag till mammas jobb, hon har nämligen börjat jobba på den skolan jag gick på när jag var liten. Har inte varit där på många år så ska bli kul att se hur det ser ut. Och så ska jag gosa lite med min katt. Väldigt tråkigt inlägg men jaja, orkar inte skriva nåt! Dags för helg!

Tjena bloggen!
Mitt liv är ganska pissigt just nu men det blir nog bra förhoppningsvis. Sitter i skolan just nu, på en lördag och ska plugga en massa. Tänkte bara logga in här och skriva av mig lite. Jag har mått ganska dåligt på sista tiden med ångestattacker hit och dit, yrsel, koncentrationssvårigheter och här och var lite minnesluckor. Har känts för jävligt rent ut sagt. När det kändes som att det började bli bättre så fick jag ett dåligt besked iförrgår. På träningen innan vi skulle börja så sa tränaren att han och den assisterande tränaren ville prata med mig och några andra i laget. Jag fick världens panik och tänkte att jag kanske skulle bli utkickad ur laget. Tänkte så bara för att jag skulle va beredd på om det skulle hända. Höll på att bryta ihop hela träningen. När träningen var över sa tränaren att några i laget skulle komma med. Då blandade han ihop mig och en annan i laget så tänkte att så kanske var fallet även innan träningen. Så jag andades ut och tänkte att jag var trög som oroat mig hela träningen. De som han ropat upp skulle straffas med idioten eftersom de missat mycket träningar på senaste tiden. Efter att de sprungit klart skulle han prata med en i laget och sen skulle de prata med mig. När de gick in i ett rum som ligger en bit bort förstod jag att det verkligen var så. Jag har blivit petad från mitt lag. Det är så fantastiska människor i detta lag som brinner för fotbollen lika mycket som jag gör så känns så fruktansvärt hemskt. Har fått så fina sms och meddelanden på fb men börjar gråta så fort jag läser dem. Ska ta mig tid att svara på dem men kan inte just nu. Måste få lite avstånd till allt just nu. Anledningen till att jag blev petad var att jag inte platsar i div 2 och de tycker att det är synd att jag inte får spela några matcher. Så de tyckte att jag skulle satsa på att gå till ett div3-lag så att jag kan få lite matchspelande och eventuellt komma tillbaks senare. De hade tydligen också dragit på detta beslut länge för att hoppas på att jag skulle utvecklas ännu mer eftersom de ville ha mig kvar i laget pga hur jag är som person. Så kändes bra att få höra något positivt. Fick också höra att jag utvecklats under detta år som jag spelat med dem men att jag ligger på den nivå som resten låg på för ett år sen. Kommer ihåg hur stört duktiga alla var när jag började i detta lag, så om det verkligen är så så borde jag vara stolt. Men just nu känns allting tungt. Div3 kommer det nog inte bli. Jag kommer flytta tillbaka till min hemstad om 3 månader ungefär och där finns inget div 3 lag och vill inte börja i nåt lag här, för kommer nog inte komma in och känna att det är värt att pendla till ett lag på bara tre månader. Den här klubben var värd det. Jag hade tänkt pendla från min hemstad till fotbollsträningarna, det hade jag också sagt till min tränare drygt en vecka innan. Det gjorde nog kanske hans beslut ännu jobbigare. Men det visste jag ju inte då. Jag är ju inte heller den första att bli petad från det här laget, men det kom verkligen som en chock ändå. Jag vet ju att jag inte är lika bra som de andra men kändes som att min utveckling tagit fart de senaste veckorna. Men alltså inte tillräckligt. Jag har pratat med mitt gamla lag som jag slutade i för drygt ett år sen pga att jag flyttade till min studieort. Dit ska jag och provträna om en vecka. Om det känns bra ska jag fortsätta. Mars månad kommer bli träning så ofta jag kan sen från första april så kommer jag flytta till min mamma som separerat från min pappa och då får sin lägenhet ledig. Från första april kommer jag isåfall pendla från min hemstad till min studieort och spela fotboll i mitt gamla lag. Och hoppas på att vi går upp i div3. För vill tillbaks till den nivån igen.

Nej nu är det dags att ta tag i mitt pluggande, ha det fint!

Hej bloggen!
Sitter och skriver en kamratrespons på en i min klass rapport. Så jäkla dålig är den så det finns inte. Har typ inget bra att skriva om den. Kan ju inte heller kommentera allt. Och så måste jag försöka få med nåt bra också men går typ inte. Fattar typ nada av den, knappt så att den är skriven på svenska… Inte blir det bättre av att min yrsel kommer och går hela tiden. Har börjat gå på en diet nu också så jag hoppas att det kommer bli bättre av den. Börjar bli trött på att känna mig yr hela tiden. Särskilt när jag tränar. Vill bara kunna köra på ordentligt utan att det snurrar i hela halva huvudet typ. Nej dags att fortsätta skriva nu!

Hej bloggen!
Sitter i skolan och skriver på en jäkla rapport, går så jäkla illa alltså. Men ska försöka ta tag i den igen alldeles strax. Måste göra klart den idag också, kl är 10.11 just nu så jag har en härlig dag framför mig.
Igår var def fysträning och min jäkla yrsel kom redan vid uppvärmningen. Den har blivit värre senaste veckan och igår blev jag tvungen att lägga mig ner efter halva träningen då allting snurrade. Ska ta tag i det där och ringa vårdcentralen idag. Vill verkligen må bra och känna att jag orkar mer under träningarna. För just nu känns det bara som att det går sämre och sämre. Nej dags att ta tag i plugget nu!

Asså stressen just nu är ju inte kul. Eller egentligen är det mycket bra grejer, det är bara det att det blir lite för mycket av det goda. Eller nåt. Ska strax laga mat, käka, gå över till min kompis och så ska vi läsa varandras projektplaner, hem, byta om och sen sticka och träna. Hade tänkt höra av mig till min chef och tacka ja till jobberbjudandet men sen så fick jag mejl från ett annat ställe om en intervju och nu har jag stressat upp mig över det. Måste hitta referens och skaffa fram massa papper som jag inte vet var de är just nu. Antagligen hos mina föräldrar och dit ska jag inte förrän efter intervjun. Sen så försöker jag också bestämma tid för att träffa en kille som jag börjat prata med på internet och det är jag sjukt nervös över. Så man blir ju inte lite stressad av det. Sen så är det ny praktik, första dagen idag. Ska inte vara där så många dagar dock, men då måste jag verkligen ta tillfället i akt när jag väl är där och lära in allt som behövs. Och sen är det all denna yrsel. Stod och pratade med min handledare idag när allt blev suddigt och det bara susade i öronen. Som tur var gick det över väldigt fort så hon märkte nog inte det, men det är så jäkla läskigt. Och idag är det dags för fysträning igen. Så jäkla jobbigt måste jag säga! Och vad fan ska jag säga på den där intervjun. Allt är kaos i mitt huvud just nu. Dags att relaxa! Fast inte, måste fixa alla grejer först!

Hej bloggen!
Kan ju inte säga att jag mår bra, men det går upp och ner och nu känns det som att jag kommit upp litegrann iaf. Jag har ju trots allt ett väldigt bra liv så jag tycker ju att jag borde kunna vara nöjd över det. Men det handlar inte om det riktigt. Det handlar om att jag mår psykiskt dåligt. Tror jag var på väg att gå in i väggen ett tag men jag ska försöka stressa ner och bara ta det lugnt. Alltså det som har hänt är att känner yrselattacker flera gånger dagligen, några gånger har jag varit nära på att svimma. Jag har varit nära på att börja grina flera gånger tillsammans med folk helt utan anledning, och när jag kommit hem har jag tillåtit mig själv att bryta ihop. Jag får ångestattacker och känner att jag bara vill försvinna från vart jag än befinner mig. Måste försöka fokusera och slappna av. Jag vill må bra igen, och det SKA jag. Men det är ganska jobbigt att ha det så här. Vill kunna prata med nån om det här, men jag är jag och jag pratar inte om sådant.

Just nu sitter jag iaf och pluggar. Läser lite om MR, dvs magnetisk resonanstomografi, väldigt intressant måste jag faktiskt säga. Ska strax gå till skolan och käka med några kompisar. Sen så blir det hem och plugga lite till och sen har vi träning med laget ikväll. Efter det måste jag skynda hem (lugnt, jag vet), byta om och så ska vi ut ikväll några kompisar. Men det ska inte bli alltför sent. Det klarar jag inte av. Det är väl hur min dag kommer se ut, hoppas bara att jag får må bra också! Vi hörs!

Det hinner gå ganska lång tid mellan mina bloggperioder har jag märkt men nu är jag här igen. Och inte mår jag bra kan jag säga. När jag klagat tidigare så har det inte varit nånting mot hur jag mår nu, tror jag är på väg att gå in i väggen. Måste försöka skärpa mig och försöka stressa ner. Inte för att jag känner att jag stressar, det är väl bara att jag knappt har nån ledigtid. Får panikångest när som helst och vet inte var jag ska ta vägen. Har nästan börjat grina vid flera tillfällen helt utan anledning. Till på köket har jag inte kunnat träna ordentligt på en och en halv månad. Först stukade jag höger fot, sen blev jag sjuk, sen stukade jag vänster fot och nu har jag pajat ryggen. Känns inte alls kul. Men vet inte hur jag ska kunna ta tag i det där med stressen. Jag har insett att jag nog egentligen borde söka hjälp, det är bara det att jag inte vill. Kan inte berätta för någon att jag mår som jag mår, för jag är ju alltid den som är glad och positiv. Jag vill kunna berätta för någon av mina vänner och jag har verkligen försökt. Det är bara det att det blivit konstigt när jag försökt. Typ som när jag tänkte att jag skulle berätta för min vän Sandra. Skickade ett sms för att fråga om hon var vaken. Hon skrev att hon skulle sova då. Och jag svarade typ ”nej men det var inget”. Det var typ som att hon på ett sätt fattade för hon svarade ”är det säkert?”. Och jag typ bara ”men sov”. Nästa dag skojade hon om det där med de andra så det var kanske inte som att hon förstod ändå. Har försökt säga att jag är stressad men då får man typ till svar att alla är det. En kompis skojade om att hon tyckte det skulle vara lättare om hon gick in i väggen. Jag vill bara komma ur detta nu. Men vet inte hur, känner inte att jag kan prata med nån. Och det beror inte på att jag inte har vänner jag kan prata med. Det beror enbart på mig själv att jag är sån.

Tjenixen bloggen!
Fullt upp har jag och hinner inte skriva här allt för ofta. Måste bara berätta en läskig grej som hände idag. Har akutvårdspraktik för tillfället så befinner mig på HIA så det är ju mycket att göra och så och ganska stressigt. Men känner mig inte så stressad eftersom jag själv vet att jag inte har nåt ansvar. Men idag på lunchen när jag satt ner så var jag nära på att svimma. Jag hade precis käkat klart när jag kände att det började snurra. Brukar kunna känna så men det brukar gå över efter ett par sekunder, ungefär som att nånting gungar till typ. Nu höll det där i sig och så vart det ännu värre. Vart typ helt suddigt och allt gungade och ändå satt jag bara ner. Så för att jag inte skulle verka konstig inför det andra sa jag typ oj vad yr jag blev. Var så pinsamt för jag har bara varit på denna praktik i tre dagar så känner ju inte dem direkt. Det pratade om att det kanske kunde vara stress. Alltså det är ju inte så att jag känner mig så stressad att det där skulle kunna hända, men jag tror samtidigt att jag är bra på att dölja för mig själv att jag har mycket att göra. Jag har ju typ ingen ledighet. Har aldrig tid för att vila. Jag har ju fritid men då spelar jag ju typ fotboll och det kanske man inte kan kalla vila på det sättet. På ett sätt är det nog det, men egentligen skulle man kanske behöva vila hjärnan och kroppen och allt. Men när jag gör det får jag panik över alla tusen grejer jag behöver göra. Så kanske dags för mig att fatta snart att jag borde ta det lugnt. Men som tur är, är det snart jul. Om 11 dagar åker jag hem till mina föräldrar och stannar där i två veckor nästan. Ska bli riktigt skönt, måste dock plugga och så ska jag jobba tre av dessa dagarna. Men jag tror det kommer finnas rätt mycket tid för vila också. Kanske inte tillräckligt, men iaf litegrann. Och nu är det dags att avsluta detta inlägg och ta tag i plugget!

Nu kändes det precis som att allting lättade, åtminstone litegrann. Har känt lite panik över examensarbete som jag har i vår. Egentligen inget som jag behöver oroa mig över än, men jag vill gärna börja komma igång lite såjag slipper göra lika mycket sen i vår. Men nu har jag mejlat min handledare och frågat om vi kan ses, jag har kommit på en massa frågor och jag har planerat hur jag ska göra framöver så det känns bra. Det gäller att ta tag i det och det är det som vart svårt på senaste tiden. Är liksom så himla skoltrött. Men nu känns det så himla mycket lättare. Och i förrgår var jag klar med min praktik och de var jättenöjda och tyckte det hade gått jättebra. De pratade om att jag inte ska vara så hård mot mig själv och typ tro på mig själv, jag kan ju. Men lättare sagt än gjort. Jag är väldigt hård mot mig själv för jag vill bli typ bäst. Jag ligger på tredje plats bland betyg i min klass men är väl ändå inte nöjd med det. Hade velat ligga först liksom. Så jag ska försöka satsa stenhårt resten av året så att jag fixar detta galant. Imorgon börjar ny praktik, fast på samma ställe. Eller fast på en annan del av en klinik, och det ska bli riktigt skoj. Är ett område som jag tycker är väldigt kul så jag hoppas på att det ska gå bra. Men nu måste jag laga mat och sen är det fortsatt plugg igen. Nu är en bra dag för plugg så förhoppningsvis kommer jag kunna känna mig nöjd när den här dan är över. Ha det!