Tjenixen bloggen!
Mår inte så bra för tillfället, men förhoppningsvis är det bara tillfälligt. Jag har stressat i två veckor över mitt examensarbete och hade inlämning för några dagar sedan. Nu ska jag bara öva presentation och opponeringsfrågor sen är utbildningen klar. Jag har fått tillbaka alla symtom jag hade i vintras och det är ju antagligen stress. Men det försvann ju utan att jag hann reflektera över det när jag hade en kurs som var lugnare. Om två dagar har jag det sista på utbildningen och sen är jag förhoppningsvis klar utan att behöva komplettera något. Men får väl se hur det blir med den saken. Det viktigaste är att jag slipper komplettera presentation eller opponering. Rapporten kan jag nog stå ut med. Fast vill verkligen bara bli klar med den också så att jag har utbildningen klar. Och så att jag kanske kan slappna av för en gångs skull. Har pluggat typ 10-15 timmar varje dag i en veckas tid, så om jag måste komplettera nåt så känns det verkligen inte rättvist. Har också märkt att de är väldigt mycket hårdare på vår utbildning än vad de är på andra vad gäller exjobbet. Inte rättvist det heller. Jag försöker fokusera på att må bra men är inte så lätt när man känner sig yr, känns som att man drömmer och typ inte vet vad man håller på med. Ingen som fattar heller hur man känner sig. Om man säger nånting om detta så får man typ höra att alla är stressade eller alla är trötta eller nåt liknande. Jag tror inte att det är så många som känner vad jag känner. Mitt första utbrott kom förresten tidigare i veckan. Hade precis fått reda på att jag skulle ändra hela min rapport och när jag kom tillbaka till min kompis började jag först gapskratta för att därefter störtböla. Då kan man ju förstå hur mycket kaos det är i mitt huvud just nu. Efter detta har jag fått tillbaks symtomen från i vintras. Jag undrar egentligen hur nära jag är på att gå in i väggen. Tror inte att jag vill veta. Igår såg jag förresten mitt gamla lag möta mitt nya lag. Började tänka tillbaka på den tiden då jag spelade i det mest fantastiska lag jag nånsin spelat i. Att jag inte njöt mer utav det när jag väl spelade där. Jag trivdes så jäkla bra och det känns fortfarande jobbigt att jag antagligen aldrig kommer spela med dem igen. Det kändes typ som att förlora hela sin familj. För vi var verkligen som en enda stor familj. Jag börjar iaf komma in mer och mer i mitt nya lag, men känns som att det aldrig kommer bli samma sak. Då sågs vi typ fem ggr i veckan på vintrarna och under sommarsäsongen typ 4 ggr per vecka. Nej nu måste jag sluta skriva och börja plugga!
This entry was posted on söndag, maj 31st, 2015 at 9:03 and is filed under Okategoriserat. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.